Alltså...

Jag känner mig så jävla chockad, igår så skrev jag i min status på Facebook en "Kontaktannons" skrev ungefär att jag var trött på att känna mig lite halvensam och undrade om det fanns någon gärna med barn som hade lust att sitta isandlådan, ta en fika eller två, promenera i slottskogen osv..

Jag fick iaf kontakt med en gammal skolkompis som har en dotter som är en månad yngre än Ida som bor i Gbg, vi skall träffas nästa vecka så de är ju iaf kul

Något som däremot inte kändes lika kul.

Min "mammakompis" som jag skrev om i förra inlägget.
Hon blev ASARG     och frågade om jag menade något personligt mot henne och frågade om dom inte duger och umgås med och hit och dit och jag fick nästan be om ursäkt.

Jag känner mig förrvirrad , bara för att man umgås med en person så behöver väll de inte betyda att man inte kan hitta fler vänner?


Dessutom träffas vi bara ca 1 gång i veckan, de är 6 dagar till på en vecka. skall man bara gå och gräva ner sigdå eller??
Hatar verkligen känslan av att känna sig instängd i en relation

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0