Alltså...
Jag känner mig så jävla chockad, igår så skrev jag i min status på Facebook en "Kontaktannons" skrev ungefär att jag var trött på att känna mig lite halvensam och undrade om det fanns någon gärna med barn som hade lust att sitta isandlådan, ta en fika eller två, promenera i slottskogen osv..
Jag fick iaf kontakt med en gammal skolkompis som har en dotter som är en månad yngre än Ida som bor i Gbg, vi skall träffas nästa vecka så de är ju iaf kul
Något som däremot inte kändes lika kul.
Min "mammakompis" som jag skrev om i förra inlägget.
Hon blev ASARG och frågade om jag menade något personligt mot henne och frågade om dom inte duger och umgås med och hit och dit och jag fick nästan be om ursäkt.
Jag känner mig förrvirrad , bara för att man umgås med en person så behöver väll de inte betyda att man inte kan hitta fler vänner?
Dessutom träffas vi bara ca 1 gång i veckan, de är 6 dagar till på en vecka. skall man bara gå och gräva ner sigdå eller??
Hatar verkligen känslan av att känna sig instängd i en relation
Jag fick iaf kontakt med en gammal skolkompis som har en dotter som är en månad yngre än Ida som bor i Gbg, vi skall träffas nästa vecka så de är ju iaf kul
Något som däremot inte kändes lika kul.
Min "mammakompis" som jag skrev om i förra inlägget.
Hon blev ASARG och frågade om jag menade något personligt mot henne och frågade om dom inte duger och umgås med och hit och dit och jag fick nästan be om ursäkt.
Jag känner mig förrvirrad , bara för att man umgås med en person så behöver väll de inte betyda att man inte kan hitta fler vänner?
Dessutom träffas vi bara ca 1 gång i veckan, de är 6 dagar till på en vecka. skall man bara gå och gräva ner sigdå eller??
Hatar verkligen känslan av att känna sig instängd i en relation
Jag orkar inte..
Just nu känner jag mig så jävla ledsen och deprimerad och ont i magen har jag också.
Känns fan som att jag aldrig kommer känna att jag hör hemma någonstans.
Ibland undrar jag om det är mig det är fel på??
Jag träffade en tjej som också är mamma men de bara känns så jävla konstigt med henne..
Känns som att hon försöker vara så präktig och duktig hela tiden och kan inte slappna av,
En annan sak är att vi aldrig har träffats själva.
Ibland undrar man ju nästan om hon inte vågar träffa oss själv.
Som när vi åkte till Ullared så hade vi bestämt att vi skulle åka tillsammans men när jag kom till bilen så satt hennes urtöntiga kompis i bilen som tydligen skulle följa med.
Denna kompisen är verkligen ur töntig. min mamma är kompis med hennes mamma och mamma försökte under hela min uppväxt få oss att umgås men jag ville inte pgav att jag tyckte hon var löjlig och töntig och nu när man slipper tvånget från mamma så vill jag inte tvingas umgås med henne från något annat håll..
När hon inte tar med sig denna töntiga kompisen så tar hon med sig sin pojkvän.
Vi har flera ggr sagt att vi skall ha tjejkvällar osv men endå tar hon med honom???
Vi bestämde även att vi skulle simma tillsammans, hon har eget körkort men trots det så tog hon med sig sin pojkvän som satt och tittade när vi simmade.. Vi simmade ungefär 5 ggr och han tittade alla gångerna till slut så kände jag att nä jag simmar fanimej hellre ensam än och ha publik.
Idag skulle jag träffa denna mamman och hennes dotter.. vi skulle mötas ute vid en sandlåda.
Hon hade skämtat innan om att vi skulle ha tjejträff typ så jag var övertygad om att hon skulle komma själv med dottern.
Fick ett sms av henne att dom skulle bli några minuter sena.. yeah rigt
50 minuter sen blev hon och då hade jag och Ida varit där 15 minuter tidigare.. väntade över en timma
När hon väl kom så kom hon givetvis med sin kille också .. Jag kände mig så jävla arg dels att om va så försenade utan att direkt be om ursäkt och dels att hon jämt skall ta med sig någon som om hon behöver en kontaktperson eller något de känns verkligen skit konstigt jag har aldrig träffat någon som är såhär innan..
jaja
Alla mina gamla vänner har försvunnit från mitt liv, eller jag har valt bort dom får man väll säga.
Några jag trodde stod mig nära satt och smutskastade mig och pratade skit om mig och spred ut mina hemligheter på en fest med typ 20 pers..
Och alla dessa släktrelaterade problem, speciellt på Johnnys sida men även min sida..
Jag orkar inte, idag är en sån dag då jag bara känner mig jävligt ledsen och ensam.
Vill krypa ner under täcket och bara sova tills denna dagen är över.
Min dotter är den som får mig att le, den som får mig att inse att jag faktiskt har någon att gå upp på morgonen för-
När jag ser min dotter skratta och när hennes ögon glittrar så vet jag att allt detta är värt det..
Känns fan som att jag aldrig kommer känna att jag hör hemma någonstans.
Ibland undrar jag om det är mig det är fel på??
Jag träffade en tjej som också är mamma men de bara känns så jävla konstigt med henne..
Känns som att hon försöker vara så präktig och duktig hela tiden och kan inte slappna av,
En annan sak är att vi aldrig har träffats själva.
Ibland undrar man ju nästan om hon inte vågar träffa oss själv.
Som när vi åkte till Ullared så hade vi bestämt att vi skulle åka tillsammans men när jag kom till bilen så satt hennes urtöntiga kompis i bilen som tydligen skulle följa med.
Denna kompisen är verkligen ur töntig. min mamma är kompis med hennes mamma och mamma försökte under hela min uppväxt få oss att umgås men jag ville inte pgav att jag tyckte hon var löjlig och töntig och nu när man slipper tvånget från mamma så vill jag inte tvingas umgås med henne från något annat håll..
När hon inte tar med sig denna töntiga kompisen så tar hon med sig sin pojkvän.
Vi har flera ggr sagt att vi skall ha tjejkvällar osv men endå tar hon med honom???
Vi bestämde även att vi skulle simma tillsammans, hon har eget körkort men trots det så tog hon med sig sin pojkvän som satt och tittade när vi simmade.. Vi simmade ungefär 5 ggr och han tittade alla gångerna till slut så kände jag att nä jag simmar fanimej hellre ensam än och ha publik.
Idag skulle jag träffa denna mamman och hennes dotter.. vi skulle mötas ute vid en sandlåda.
Hon hade skämtat innan om att vi skulle ha tjejträff typ så jag var övertygad om att hon skulle komma själv med dottern.
Fick ett sms av henne att dom skulle bli några minuter sena.. yeah rigt
50 minuter sen blev hon och då hade jag och Ida varit där 15 minuter tidigare.. väntade över en timma
När hon väl kom så kom hon givetvis med sin kille också .. Jag kände mig så jävla arg dels att om va så försenade utan att direkt be om ursäkt och dels att hon jämt skall ta med sig någon som om hon behöver en kontaktperson eller något de känns verkligen skit konstigt jag har aldrig träffat någon som är såhär innan..
jaja
Alla mina gamla vänner har försvunnit från mitt liv, eller jag har valt bort dom får man väll säga.
Några jag trodde stod mig nära satt och smutskastade mig och pratade skit om mig och spred ut mina hemligheter på en fest med typ 20 pers..
Och alla dessa släktrelaterade problem, speciellt på Johnnys sida men även min sida..
Jag orkar inte, idag är en sån dag då jag bara känner mig jävligt ledsen och ensam.
Vill krypa ner under täcket och bara sova tills denna dagen är över.
Min dotter är den som får mig att le, den som får mig att inse att jag faktiskt har någon att gå upp på morgonen för-
När jag ser min dotter skratta och när hennes ögon glittrar så vet jag att allt detta är värt det..
